måndag 30 juli 2012

Telefonen ringde och en olycklig röst berättade att hennes båda hundar var borta sedan klockan nio i går kväll!  Rösten tillhörde en bekant från brukshundklubben. Jag och kompisen Yvonne satte oss i bilen och körde hem till henne med Pippi som är i höglöp. Det blev 3 timmars vandrande i skogen. Vacker skog men med eländig terräng emellanåt. Vi busvisslade och ropade om vartannat. Och plötsligt hörde vi ett skall... Men inget mer. Vi fortsatte och senare hörde vi det igen. Denna gång var det tydligt att det var två olika skall.... Var det dem eller grannens hundar. Det blev till att ringa för att kolla upp saken. Nej grannens hundar skällde inte!  Vi fick kontakt med dem igen, men ingen hund närmade sig oss. Vi fick dra oss hemåt eftersom det snart skulle bli mörkt. Dystra åkte vi hem igen. Det positiva var dock att hundarna fanns i hyfsad närhet i alla fall.
Tjugo minuter efter att jag kommit hem,ringde telefonen... De har kommit hem! En granne hade fått en blöt nos i knävecket då hon sågade ved. Hon stängde in de bägge rottispojkarna i stallet och ringde deras matte och lyckan var total.

Det vore nog ett av det värsta jag skulle kunna tänka mig, att min hund skulle försvinna från mig! Gudskelov har jag skonats från detta...  än så länge.
Ha en underbar kväll

2 kommentarer:

  1. Ja fy, hemska tanke om våra hundar skulle försvinna....vet inte vad jag skulle ta mig till.
    Så snällt av grannen att ta hand om hundarna. *Dagens ROS till henne* Ha en bra dag.

    Kramar *Skog* på vovve.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att leva i ständig ovisshet om hur djuren har måste vara förfärligt. Har en bekant vars katt vandrat iväg och var borta i 3 veckor innan hon stod utanför dörren igen. Hur pigg och frisk som helst!
      Ja jisses...

      Radera