Ändrar måläsättningen för året

Nu har jag äntligen beslutat mig för att inte tävla mer. Vi synkar inte Pippi och jag just nu. På lydnadsplan är hon underbar, snabb,lyhörd och oerhört glad och villig...
Det är hon när vi tränar apportering också...D.V.S. snabb och villig. Förstår inte alltid vad jag vill,...eller struntar i det!?

Vi kommer dock att starta på Kennel Flatterhafts egen WT Cup.  Det är mer träning än tävling och mycket bra för oss...

Har märkt en ökad stress i henne under träningen den sista veckan. Nu förstår jag varför Pluttan har fått lite ont i ena örat. Idag skall det klippas klor, öronrensas med hopp om att det skall räcka för att läka ut örat.

Pippi med Bamse och kattungarna Alice och Zigge.

Vickan har tävlat...

                                    Vickan har tävlat!!!!

Och det med bravur. Elva dagar efter tillåten nedre åldersgräns för WT tävling dvs 9 månader, startade våran lilla sötnos i Stättared på Göteborgsektionens WT.
Fem stationer och en massa startande hundar närmare bestämt ett femtiotal. Deltagarna blev indelade i grupper om tio stycken. Roffe och Vickan startade på station 3 som visade sig vara ett helt dolt linjetag. Hund ett och två dro till höger och fick inte in någon apport. Hund nr 3 fick in apporten långt om länge. De två nästkommande fick inte in någon apport heller.

Roffe och Vickan gjorde sig startklara. Vickan gick rakt ut,....och svängde av åt höger...
Men av någon anledning tog hon kontakt med Roffe som fick henne att gå mot stubben där apporten låg. Hon fick vittring och levererade in apporten i hand. På grund av avvikelsen osv... blev det 5 poäng.
Tre hundar av tio plockade in apporten i Vickans grupp.

Nästa station var två enkla markeringar med en dold kastare och där dummy nr två rullade iväg ett antal meter. Här spelade Roffes koncentration honom ett spratt. Han skickade Vickan samtidigt som dummyn landade. Men Vickan gjorde sitt jobb utmärkt och fjorton poäng pga av Roffes misstag. Därefter blev det ett närsök som lilla Vickan fixade på två röda... 19 poäng av tjugo möjliga.

Näst sista stationen var en sk.  walk up.  Roffe fick en dummy i handen som han lade ut bakom sig och Vickan, därefter fotgående efter skytten...Här visade det sig att Vickan gillade skytten.  Genom rena rama turen vände hon sig irätt riktning då skytten stannade och skottet gick. Hon såg apporten  och levererade in den.... Roffes kommentar: Vi måste träna på fotgåendet! :)
Det gav i alla fall 14  poäng.


Nu började vi märka av en viss osäkerhet hon henne. En gigantisk galt fick henne att
fullständigt balla ur... En promenad till nästa station lugnade ner henne. Nu föll regnet över oss och jag började känna mig som en dränkt katt.
Domaren hade ett tjusigt paraply som hon började snurra med.... Vickan blev övertygad om att det var något hiskligt som hon måste varna Husse för. ;)

Markeringen gick och lilltösen spikade den. Nästa markering fastnade olyckligt i ett grenverk. Vickan kämpade för att få loss den. Den vänliga kastaren började gå mot henne, troligtvis för att hjälpa henne. Vickan blev mycket obekväm med den vandrande regnrocken. Hon lyckades få loss dummyn och rusade till Roffe med den. Kastaren gick till domaren och förklarade att apporten suttit fast. Tur för Vickan var domaren vänlig nog att ge henne  hela 17 poäng!


Totalt blev det 69 poäng. 75 poäng hade gett henne ett 1:a pris och godkänt.
Vi är mer än nöja med vår lilla sockertopp.

Träna utan att bli irriterad!!!

Idag började vi med att gå tillbaka till positivitetsträningen Pippi och jag. Nu har jag bestämt mig för att all träning skall enbart vara positiv....Och tro mig, jag fick bita mig i läppen åtminstone två gånger och banna mig själv för irritation då inkallningen i söket sket sig igen. Men fram med dummyn ur västen och se då kommer trollet som skjuten ur en kanon. Pippi behövde mycket hjälp idag och jag känner en viss oro....
Hon blir ovanligt fort trött tycker jag...?  Inne låg hon och flämtade en lång stund, men leka med lilla Vega kunde hon inte motstå alla fall. Hm,... Jag har en liten varningsklocka i bakhuvudet. Får vara uppmärksam på henne ett tag
framöver.

Pippi och Turbo rusar runt som galningar.

En händelserik dag idag minst sagt. Hundarna, katten Zigge och jag startade upp med en härlig förmiddagspromenad. Inte så lång men med med mycket lek och roliga uppgifter för hundarna. Zigge var fullt upptagen med att hålla koll. DVS han rusade runt oss, upp i varannat träd, ner igen under alla ormbunkar och buskar sedan fram till mig för att få lite gos därefter iväg igen för att återkomma framför mina fötter och nästan fälla mig platt fall... :) Hundarna var inte bättre de. De kom dundrande i hög fart och stannade alldeles inpå mig. Fler än en gång var jag övertygad om att de skulle springa på mig.... Men inte en enda gång var de på mig. Jag tränade stoppsignalen på både Pippi och Vickan och framför allt Pippi stoppade ögonblickligen!
Var sin  vattenmarkering fick de också.  En lyckad promenad!
                           
                                        Därefter blev det till att pröva på att köra grävmaskinen....Det blev två timmar!!! 

Arbetet  med den nya vägen påbörjat!

                                                     

Min sötaste bäste make! ;) ...Varför??
Jo, för att han har tålamod att lära mig köra "älsklingen".

               Därefter ville hundarna ha sitt. 16 dummies lades ut i högt gräs. Fotgående från huset till ängen.

Roffe och Vickan efter slutfört uppdrag.

Kvällen avslutas med potatissallad och revben .
Icke att förglömma en stor skål med lösgodis!!! :)

Fredag ... Igen!

Fredag, härliga fredag.
Det har varit en bra vecka tänker jag då jag blickar bakåt. Tiden går rasande fort, ena sekunden måndag nästa fredag... :)
Nåja jag klagar inte, jag gillar både måndagar och fredagar.
Det är kallt ute idag. Ängarna är frostnupna än så länge men solen letar sig fram och lyser upp trädkronorna så vackert.
Det blir hundträning idag bl a. Man får passa på när det bjuds...
HA en trevlig dag.

Innan valpkursen hann vi med lite "signal" - träning. Vi körde korta avstånd och stoppsignal allt för att det skulle bli succéträning. ; )
Jag satte Pippi, lämnade henne kanske tjugo meter rakt fram, vinklade av mot höger och kastade iväg en dummy i gräset. Att se flygande dummisar är en av de svåraste störningarna och triggar igång Pippi rejält.
Nu gällde det, jag återvände och skickar henne på ett linjetag blåser stopp - och hunden stannar?!? ...Inte rktigt vad jag förväntat mig. : D

Snabbt flög tanken in att det är för lätt, öka avståndet! ... Men efter en inre dialog med mig själv bestämde jag mig för att vi skulle köra succéträning istället.  Två gånger vek hon av och ville hämta kastad dummy istället för att gå rakt. Men stoppsignalen satt där den skulle och en inkallning tog hem henne för nytt försök. Kändes väldigt bra.

Vi förflyttade oss till skogsdungen och jag kastade upp dummyn uppför den  lite branta kullen.
Här ökade jag också avståndet med ett tiotal meter. Första och andra inga problem. Tredje gången började hon söka på ett annat ställe och lyssnade inte. Jag hämtade fröken och satte henne på den plats signalen kommit. Då lyckades det, liksom gången därefter.
Som grädde på moset fick hon vara med på valpkursen.  Även denna gång skötte hon sig utmärkt. lite busigare dock än förra gången.

En givande morgon...

fick vi idag. Jag valde att stanna på ängarna efter att hundarna rusat av sig och träna både korta och långa linjetag. Vickan är både sugen och duktig nu tycker jag. Hon fick lite kluriga linjetag där jag gick en omväg för att inte lämna spår avtryck. Vissa såg utlägget andra var hon mer intresserad av harpluttarna i gräset men hon fixade dem allihop utan problem.
Pippi fick linjetag över stenmuren, det fick Vickan också för övrigt. Inga problem. Nu skall jag lägga ut dem igen så hon får ta dem i kväll. Hon måste träna mer på dolda.

Pippi fick dessutom träna på stoppsignal och dirigering. Det blev som vanligt en kamp vem som skulle bestämma....Denna gång vann jag.
Då kunde hon helt plötsligt stanna på min stoppsignal nästan 50 meter bort och dessutom endast några få meter bort från dummyn. Ett är säkert hon upphör nog aldrig att förvåna mig den hunden! Hon är underbar.